Verkliget vs drömvärld
Hur underbart det än är här så kan jag inte låta bli att bli lite ledsen. Det är som en slap in the face, jag inser hur dåligt ställt vissa har det och hur bra jag själv har det.
Jag inser hur mycket mer vi har jämfört med många här. Jag skäms nästan att ta fram min iPhone när alla andra har gamla Nokia 3310. Eller när jag ser andra ha på sig kläder som jag en gång köpt men inte velat ha. Eller som när vårt flyg blev försenat och jag kände bara vad mer kan gå fel nu, det fanns så mycket värre saker. Jag inser hur bortskämd jag är och hur bra jag har det. Jag har alltid mat, jag är frisk, jag mår bra.
Alla har det inte så. När jag tjatar om en ny dator eller telefon så ber andra om en krona för mat. En annan stor skillnad från Sverige är husen. Inte ens alla som har ordentliga tak. Halvdana hus som vi inte ser någon bo i i Sverige. Det gör lite ont nu när jag ser detta. Om jag kunde skulle jag göra så att ingen går hungrig eller är hemlös men det är tyvärr omöjligt. Däremot ska jag köpa socker, ägg, ris, mjölk och lämna till de som inte har mat. Förhoppningsvis så gör det lilla någon glad och mindre hungrig.
Men något som jag har sett här är den kärlek som finns, den vänlighet som visas gentemot alla. Man hälsar ger en puss på kinden och ler. Det lilla leendet gör mig ändå glad för även om dom inte har så mycket att ge så delar dom med sig av det lilla dom har. Det får mig att tro att så länge det finns kärlek så klarar man av allt.
Det är det lilla som räknas. <3
