dlejonhjarta

Och sen helt plötsligt är jag ledsen/arg. Eller nej mer irriterad. Det slår om så fort. Jag förstår inte varför det blir så. Jag vill vara glad, har ingenting att vara ledsen över men ändå så blir jag irriterad av små saker. Så obetydliga saker. Om någon frågar för "mycket". Det är mycket som händer. Jag vet inte vad jag vill. Tiden bara passerar och jag hinner inte med. Men det som besvärar mig mest är min dumma häl som gör så ont. Kan inte springa utan att vilja gråta. Hostan försvinner aldrig. Jag ska ju springa Hässelbyloppet om 2 veckor men för tillfället vill jag lägga ner allt. För jag springer inte snabbare, utan snarare långsammare. Nej nu ska jag inte vara sån, gäller att fortsätta kämpa. Ska vila i några dagar..