Laddar
Ligger här i min säng och tänker på loppet.. Imorgon tjugo över tolv går starten. Antingen kör jag på från starten, eller tar det lite lugnt i början. Men det är så svårt att säga innan hur man ska göra för det är så mycket annat som spelar roll när man väl står på plats. Då blir man så taggad av att det är så många som ska springa, massor av människor som hejjar. Man får så mycket energi av de att det känns så fånigt att ta det lugnt då.. Jag är van vid att gå ut hårt och hålla det tempot. Tycker det är svårt att öka om jag börjar lugnt. Oftast springer jag för att det är kul, men om jag ska pressa tiden så kommer det inte vara roligt. Utan det kommer kännas, benen kommer vilja vika sig, jag kommer vilja spy, jag kommer vilja ge upp. Men det gäller att bara koppla bort allt. Köra på fast man inte orkar. Så imorgon ska jag ta i. Jag ska pressa mig själv. Jag ska helt enkelt utmana mig själv. Hur hårt kan jag köra? Mamma och pappa ska hejja och det betyder mycket att ha det lilla stödet. :) jag ser mig själv som en vinnare oavsett hur det går imorgon, så länge jag tar mig runt är jag nöjd! Positiva tankar är det som gäller! :)
Hejjar ni på mig? Kommer jag under 50min tror ni på milen?
Puss
