Why even worry in the first place?
Jag är den sortens person som inte kan säga hur jag känner/ta itu med problemen direkt utan väntar tills det bunkras upp och tillslut brister.. Då rinner tårarna hejdlöst ner för mina kinder. Allt känns hemskt då. Igår var en sådan dag. Hela dagen var jag riktigt glad men sen när jag satt i soffan med mamma och pratade så kom vi in på vaccin. Jag stressade upp mig och började tänka på allt som ska göras. Sen så frågade jag om mamma hade köpt tamponger som jag hade bett om på morgonen. Hon hade inte det. Då sprack det. Tamponger var osaken att jag grät i 2 timmar.. Helt sanslöst, självklart fanns det andra faktorer som också påverkade humöret men ni förstår. Nu skrattar jag lite åt det. För jag har vart och vaccinerat mig idag. Allt löser sig. Jag vill få det gjort på en gång, har inte så bra tålamod, och tar en sak i taget. Från och med nu ska jag jobba på det här.
Fotograf: Mikaela <3
/D.