dlejonhjarta

och minns hur liten och omedveten man var om omvärlden. Det man såg på nyheterna såg inte ut att vara på riktigt, minns hur jag frågade mamma om det ens var på riktigt. Varför skulle ett flygplan flyga in i en byggnad. Varför finns det människor som vill förstöra för andra? Hur kunde det ens vara möjligt. Naiv som jag var trodde jag gott om allt, våld fanns inte i min värld. Men nu när jag tänker tillbaka så inser jag hur mycket jag har lärt mig. Alla är tyvärr inte goda. Kommer alltid finnas de som vill ont. Bara på dessa tio år har det vart bombdåd runt om i Europa, terrordådet i Norge, och så vidare. Det våld/hot som man trott aldrig kommer hit har faktiskt kommit och skrämt en. Det känns alltid jobbigt att vara vid T-centralen då det är rusningstid för man vet aldrig. Nu förtiden går man aldrig säker. Men samtidigt har jag märkt hur mycket kärlek det finns i världen. Människor som bryr sig om varandra. När jag bodde i USA och det var den 11 September så fanns alla där för varandra. Lyssnade på vandras berättelser, om de  som miste någon närstående i terrordådet. Det var fint att se hur alla stöttade varandra. Det får mig att tro på att vi är starka tillsammans, så länge vi håller ihop och finns där för andra, även de man inte känner. Bara att vara förstående och räcka en hand till någon som behöver den, räcker långt. Får mig att tro att allt blir bra någon dag <3