dlejonhjarta

Hejsan! Idag har jag sjukanmält mig för första gången! Men kände att om jag ska bli frisk någon gång så kan jag inte springa runt i stan och stressa och dela ut post. Blir ju inte lite utnyttjad där.. Hela dagen har jag tagit det lugnt.. Juste har klippt mig, nu är det kort!! Stter just nu med ipaden och kollar på Robinson samtidigt som jag bloggar ;) ska nog ta och sova strax. Vill bara vakna upp imorgon och må jättebra! Vill ut och springa.. God natt <3

massa fotografier på mig själv och vänner såklart. Men det känns lite kul att ha så mycket bilder på sig själv.. hihi :)

Det här har jag gått och tänkt på rätt mycket. Hur vi människor gör som alla andra. Jag märkte idag hur man inte skickar ner hissen eftersom att den inte var nere när man skulle ta den själv. Eller hur vi inte håller upp dörren, eftersom person framför inte gjorde det. Eller inte kan ge ett leende eftersom den andra personen inte gjorde det.  Det kanske var några ytliga exempel, men det känns bara som om man ska alltid göra som dom andra gör. Varför kan man inte bara strunta i det? Våga gapskratta när man snubblar, eller prata med personen mitteemot på tåget..(där alla förövrigt sitter helt tysta..) Gör någon annan glad och bjud på dig själv :)

Hejsan!

och minns hur liten och omedveten man var om omvärlden. Det man såg på nyheterna såg inte ut att vara på riktigt, minns hur jag frågade mamma om det ens var på riktigt. Varför skulle ett flygplan flyga in i en byggnad. Varför finns det människor som vill förstöra för andra? Hur kunde det ens vara möjligt. Naiv som jag var trodde jag gott om allt, våld fanns inte i min värld. Men nu när jag tänker tillbaka så inser jag hur mycket jag har lärt mig. Alla är tyvärr inte goda. Kommer alltid finnas de som vill ont. Bara på dessa tio år har det vart bombdåd runt om i Europa, terrordådet i Norge, och så vidare. Det våld/hot som man trott aldrig kommer hit har faktiskt kommit och skrämt en. Det känns alltid jobbigt att vara vid T-centralen då det är rusningstid för man vet aldrig. Nu förtiden går man aldrig säker. Men samtidigt har jag märkt hur mycket kärlek det finns i världen. Människor som bryr sig om varandra. När jag bodde i USA och det var den 11 September så fanns alla där för varandra. Lyssnade på vandras berättelser, om de  som miste någon närstående i terrordådet. Det var fint att se hur alla stöttade varandra. Det får mig att tro på att vi är starka tillsammans, så länge vi håller ihop och finns där för andra, även de man inte känner. Bara att vara förstående och räcka en hand till någon som behöver den, räcker långt. Får mig att tro att allt blir bra någon dag <3

Paraply.. Jag har aldrig riktigt tyckt om att ha paraply. Visst man skyddar håret och ansiktet från vattnet. Men benen blir fortfarande blöta när man går. Plus att det är så jobbigt när man ska gå på och av bussen och hålla på o trixa med det. Då kör jag hellre på en regnjacka, fast nu har jag kommit till åldern då regnjacka känns töntigt så nu får jag stå mitt kast och bli blöt i regnet.. Till något helt annat, imorse vaknade jag när klockan ringde! Det var första natten på en vecka som jag inte har vaknat upp 3-4 gånger och hostat ut lungorna eller knappt kunnat andas. Så det är på bättringsvägen nu, bara rösten som hoppar. Låter just nu som om jag har rökt hela mitt liv.. ;) /D.lejonhjärta

Vill säga så mycket till dig, vill göra så mycket, vill bara vara med dig. Men får inte fram orden när vi ses. Jag tänker på dig alldeles för ofta, kollar mobilen för att se om du har skrivit nått och jag hoppas alltid se dig när jag ska någonstans. Nu sitter jag här på tåget och önskar att jag inte vore så feg. /D. lejonhjärta

Godmorgon! Sitter på pendeltåget nu och i 30 minuter har jag försökt lista ut mitt lösenord till denna blogg. Det var inte det lättaste eller jo, det var mailadressen jag hade glömt haha så det blev aldrig riktigt rätt.. Men men problem solved! Tjejen mittemot mig sa sitt telefonnummer till någon hon pratade med i telefon och cool som jag är memorerade jag numret.. Stalker varning haha.. Måste försöka roa mig med annat.. Oj nu ska jag av. :) Kram /d.lejonhjärta

Jag vill ut och springa nu, springa tills man knappt kan andas, tills benen vikar sig av utmattning och bara springa utan att tänka. Det är bland det bästa som finns. Man får ut så mycket känslor och blir så nöjd efteråt. Hoppas att denna förkylning jag har går över snart så att jag kan börja träna igen :)

Det är vad jag ska göra i januari. Då reser jag till Australien med min finaste vän Mikaela, vi ska vara borta i 6 månader. Planen är att först arbeta lite i Australien samt utforska "ön". Sen efter 3 månader resa vidare till Indonesien, Malaysia, Singapore, Cambodja, Thailand och sen hem igen. Så det kommer bli mycket resande men jag ser framemot det. Jag är förstås lite nervös, att vara på resande fot i 6 månader är nog inte bara en dans på rosor men nästan. Såklart man kommer möta hinder men jag tror nog att allt kommer lösa sig och att vi kommer ha en kanonresa.